Att en mamma och dotter kan vara så olika förstår jag inte. Axa är så lugn, så klok, så fin, så gosig och förstående. Tricka är helt galen, dum, så fin, och nog kan hon också vara gosig, det är sällan men händer oftare och oftare nu. Det är precis som med oss människor, personligheten speler så stor roll. Man ska inte vara en i mängden, men inte för annorlunda heller.

Jag kan inte tänka mig att Axa var likadan som Tricka för flera år sedan, det känns som hon alltid varit som hon är nu, men även hon har varit en pain! Men med åren har hon mognat, hoppas det kommer snart med Tricka också, så man kan börja tycka om henne på samma sätt och inte bara behöva vara arg på henne hela tiden;)

Att Axa börjar bli till åren nu vill jag inte ens tänka på, 7 fyller hon snart, min älskling. Att tänka sig en vardag utan henne finns inte ens, jag kan inte minnas ett liv utan henne, hur klarar man sig utan sin bästa vän? Ni djurägare vet vad jag pratar om, man tänker att det är länge kvar, men tiden går så fort. Ens bästa vän ska man tvingas skiljas från, förr eller senare. Man måste ta vara på tiden för man vet ju aldrig hur länge det är kvar. Ville nog bara ha sagt att jag älskar er av hela mitt hjärta. Jag ville bara säga att jag vill ha kvar er för mig själv föralltid. Jag vill få sagt att världen är orättvis att man ska behöva dö ifrån varandra.

Ordbajs