varit på yran med lycksele pojkar, på en skit fest som vi blev utskickade från direkt. Suttit på frasses och snackat med boden pojkar i flera timmar, kört bil 14 timmar på lördagen. Såååå kul har jag haft det om alla ville veta.

Can't waaaaaaaait! ful bild på hotellet men vem bryr sig om 100 år!

Tagen från Sofie, tyckte den stämde så jävla bra så ni får läsa den här också!


I ordboken betyder kärlek: "En stark känsla. Böjelse för någon med en önskan om föremålets lycka och välgång. Glädje och tillfredsställelse över att befinna sig i denna persons närhet och att göra honom eller henne till lags. Innerlig tillgivenhet".

Mina tankar:

Det finns många olika slags kärlek. Kärlek behöver inte vara dina känslor för en annan person, du kan älska en hund eller en katt. Medan andra kan älska sina syskon och föräldrar precis lika mycket. Men just nu utgår jag från att det är kärlek till en annan person som inte är syskon eller familj.

Kärlek känns även annorlunda från person till person. För vissa kan det pirra lite extra i kroppen då de tänker på en speciell person, vissa blir nervösa och kallsvettiga, vissa blir energiska medan vissa inte kan sluta tänka på personen. Kärleken lämnar aldrig en person oberörd!

Känslan kan även bero på om kärleken är besvarad. Om den är det känner du dig oförstördbar medan om du är olyckligt kär kan det kännas som allt rasar samman.

Ibland tror jag att det är svårt att veta om man egentligen är kär. Det har iallafall jag stött på. Kanske är man förälskad, gillar man personen eller så kanske man bara tycker om att vara i den personens närhet. Ena dagen kanske det känns som du tycker om en person men nästa dag tycker du om en annan. Skulle du kunna kalla det kärlek?

Några tror på första ögonkastet medan vissa inte alls tror på det. De tror istället att man ska lära känna varandra och acceptera varandra för att ens kunna känna någon slags kärlek. Det är helt olika från person till person och vad du anser vara kärlek kan bara du bestämma.

Redan när vi är små läser våra föräldrar böcker om sann kärlek och då blir allt plötsligt jätte konstigt då vi blir kära. Drömprinsen kommer kanske inte ridandes på en vit häst, istället kanske han är skolans pluggis som ständigt sitter ensam på rasterna. Det blir inte alltid som vi tänkt oss.

Kärleken förändras rätt mycket med åldern också. Jag kom ihåg att jag som liten var galet kär i min brors bästa kompis och tyckte han var jätte läcker, medan min syster var döförälskad i Markoolio. Det är ju inte precis så att jag skulle gå och bli kär i min brors kompis nu som är 4 år äldre och jag tror definitivt inte att min syster skulle vara kär i Markoolio. Nej, om jag känner mig kär nu är det på ett helt annat sätt än för 10 år sedan.

Ibland händer det att man prioriterar bort kärlek. Man kanske är rädd eller så kanske man har blivit kär i fel personer tidigare och tror att det ska hända igen. Vissa kan säkert leva utan kärlek. Men det skulle aldrig jag klara. Jag tror att jag skulle bli nedstämd. Just därför tycker jag så hemskt synd om dem som inte får bestämma själv vem dom ska gifta sig med. Skulle du vilja att din mamma och pappa bestämde vem du skulle vara med för resten av livet och vem du skulle skaffa barn tillsammans med? Det skulle verkligen inte jag. Jag vill hitta en man jag är förälskad i, gifta mig med honom, få fina barn och skaffa en fin villa. Allas dröm! Det är synd att alla inte kan få chansen att uppleva det.